Ledsen för att det är som det är och för att man finansierar något som våldtar ens rätt att sprida kultur

Just nu är jag ganska irriterad på en del saker.

-Privatpolislagen IPRED
-Konflikter

Men skit samma, vad händer imorgon? Jag ska till tandläkaren 10:30 vilket innebär att jag måste upp hyfsat tidigt vilket inte lockar i dagsläget.
Sedan var det tänk att jag skulle på Piratpartiets manifestation mot privatpolislagen IPRED (det kunde inte ha varit en bättre tajming på införandet av den nya lagen) men eftersom den är mellan 11:00 och 13:00 så kommer jag inte hinna riktigt så jag tror nog att jag åker direkt till pappas Café och hjälpa honom litegrann.
Inget illa menat men jag känner att jag inte har lust att gå på Max’s filmeftermiddag/filmkväll. Jag har mina anledningar och om det inte är uppenbart varför jag gör det så fråga kanske? Jag gör som jag vill, det är vad jag alltid har gjort och vad du sagt, inte för att din talan har någon betydelse men jag hoppas att detta är svaret på din fråga.

Det var väl det som jag ville få ur mig, det jag irriterade mig på för tillfället, sen att livet är allmänt deprimerande är väl en annan sak. Nu kanske du tycker att jag låter som ett emobarn men det är helt enkelt så jag känner just nu. Och vad spelar det för roll? Din jävla åsikt betyder så mycket för mig också bara så att du vet, jag blir verkligen ledsen om du trotsar mig, jag tål inte motgångar. Du kan ju till exempel börja med att ta ut tummen och hänga dig eller något liknande. Jag bryr mig verkligen.

Jag var ute på en promenad nu på natten också, diskuterade den nuvarande situationen i samhället och även läget i den närmaste kompiskretsen som på senare tid har testat ens vänskap mellan folk. Vi stör oss mer och mer på varandra, vad är det för idé med detta? Varför är det så och varför kan tre personers aggression spridas till att så många känner näst intill ett hat mot en annan part?
det är ganska jobbigt att på något sätt behöva slitas mellan två sidor när jag är näst intill opartisk när det gäller hela situationen eftersom jag själv inte är delaktig i själva händelserna, jag blir mest indragen i att argumentera för något jag inte står för, vilket jag då vägrar och då på sätt och vis bygger upp en aggression inom parten.

Det blir att man ifrågasätter om man ska ställa sig på någon sida eller inte, eller vända ryggen till det, låtsas som inget har hänt eller kanske bara dra vidare?
Det är hur som helst inget jag kommer orka med mycket länge till, jag finner detta extremt jobbigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0